Diskretionär förvaltning innebär att du överlåter investeringsbesluten till en förvaltare. Det är ett vanligt erbjudande från banker och förmögenhetsförvaltare — men det är inte samma sak som investeringsrådgivning.
Vad det innebär i praktiken
Vid diskretionär förvaltning tecknar du ett avtal med en förvaltare som ger dem mandat att placera ditt kapital inom vissa ramar — utan att fråga dig inför varje beslut. Förvaltaren väljer fonder, aktier eller andra instrument och agerar inom de riktlinjer ni kommit överens om.
Du som kund sätter ramarna — risknivå, placeringsinriktning, eventuella begränsningar — men de löpande besluten fattas av förvaltaren.
Skillnaden mot investeringsrådgivning
Vid investeringsrådgivning är rollerna omvända. Rådgivaren analyserar din situation och ger dig rekommendationer — men du fattar besluten själv. Varje placering kräver ditt godkännande.
Det innebär mer delaktighet, men också mer kontroll. För den som vill förstå vad kapitalet är placerat i och varför är investeringsrådgivning ofta ett bättre alternativ.
Vad Rosenberg gör
Rosenberg bedriver inte diskretionär förvaltning i egen regi. Vi ger investeringsrådgivning — det vill säga rekommendationer om hur kapital kan placeras, utifrån din situation, dina mål och din tidshorisont. Du fattar besluten.
Investeringsrådgivningen möjliggörs genom vårt ombudskap hos Alpcot.
När passar diskretionär förvaltning?
Diskretionär förvaltning kan passa den som vill delegera helt och inte engagera sig i de löpande besluten. Det förutsätter att du litar på förvaltaren och att mandatet är tydligt definierat.
Det är varken bättre eller sämre än investeringsrådgivning — det är ett annat upplägg som passar olika situationer och preferenser.
Frågan är inte vilket som är bäst. Det är vilket som passar din situation och hur mycket du vill vara involverad i besluten.